Installation, 2020
”Detta verk består av engångsglas i plast som har färgats med textilfärg i olika nyanser av rött, blått och grönt. Det är de tre mest framträdande färgerna i Reijmyre Glasbruks historiska produktion, vilket tydligt framgår i montrarna på Rejmyre Glasmuseum. För att framställa dessa färger användes kadmium, kobolt och arsenik i glastillverkningen. Dessa tre ämnen återfinns idag som tre av de mest påtagliga föroreningarna i deponin bakom glasbruket.
Små giftiga glaspartiklar, som uppstod vid kallbearbetningen (slipningen) av glaset, följde med vattnet som användes för att kyla slipstenarna och spolades ut på marken bakom glasbruket. Under den period då produktionen vid Reijmyre Glasbruk var som mest omfattande arbetade hundratals personer med slipning, och en ständig ström av spillvatten blandat med förorenande partiklar rann ut från fabriken. Idag finns en oro för att dessa partiklar med tiden ska filtreras ned till våtmarken nedanför deponin och därifrån ta sig vidare ut i närliggande vattendrag.
Genom historien har människan använt färg för att förhöja och försköna föremål och byggnader. Färg har också använts för att markera status. Pigment var dyrbara. De gamla grå timmerstugorna, som idag kanske kan uppfattas som mer pittoreska än de rödmålade husen, lämnades inte omålade för att man tyckte att de var vackrare så. Människor hade helt enkelt inte råd att ”färgsätta” dem.
Idag tänker vi oss att vi har råd att använda både färg och pigment utan begränsningar, utan att se deras verkliga värde. Plast är ett av de material vars värde vi vet har underskattats. På samma sätt som små glaspartiklar sipprar ut ur deponin och förs vidare till vattendrag sprids idag små mikroplastpartiklar överallt i vår miljö. Studier från University of Manchester har exempelvis analyserat prover från Medelhavets botten utanför Italien och funnit upp till 1,9 miljoner plastfragment per kvadratmeter.
De kasserade plastglas som används i denna installation har bearbetats genom färgning och placerats i ett nytt sammanhang. Vi är intresserade av att omvärdera dem genom att sätta dem i relation till Reijmyre Glasbruks traditionella, handgjorda glasprodukter. Detta gjordes först genom att de färgade plastglasen placerades i montrar på Rejmyre Glasmuseum och senare i en väggbaserad installation i galleriet på Rejmyre Art Labs Center for Peripheral Studies, intill museet.” – Sissi Westerberg och Kerstin Ribers
Kerstin Ribers är en lokalt verksam textilkonstnär, bosatt i Brenäs och utbildad vid Handarbetets Vänners skola. Sissi Westerberg bor i Kalbo och är utbildad vid Metallformgivning på Konstfack. Westerberg är medgrundare till Rejmyre Art Labs Center for Peripheral Studies och lektor vid Ädellab på Konstfack.
DEL AV
DeTox – Sanera! forskningsnod
DeTox – Sanera! ensemble-residens II
DeTox – Clean it Up! utställning i Konsthallen Engelska Magasinet
DeTox – Clean it Up! utställning på Östergötlands Museum