OM TILLFLYKT I REJMYRE
Peltz bidrag till forskningsnoden Refuging, Tillflykt i Rejmyre, tar formen av ett förslag om att välkomna en mindre flock arbetslösa skogsbrukselefanter från Myanmars teakskogar till Rejmyres tallskogar. Som en del av arbetet anlitade Peltz den danske futuristiske arkitekten Kristoffer Tejlgaard för att ta fram ett arkitektoniskt förslag till en 5000 kvadratmeter stor tillflyktsplats för elefanterna, som skulle byggas av, för och i Rejmyre.
Den första etappen i arbetet var uppförandet av en mindre paviljong på 120 kvadratmeter, där Peltz idé om tillflykt prövas genom det gemensamma byggandet av vad han kallar ”en nödvändigt onödig byggnad”. Det främsta syftet med att uppföra denna futuristiska arkitektur i en bruksort full av byggnader som inte längre används ligger i själva byggandet. Peltz insisterande på värdet av att bygga nytt på denna plats, trots att det är ekonomiskt irrationellt, pekar mot den angelägna uppgiften att återuppbygga sociala arkitekturer som utmanar och omformulerar värdet av livet, och av olika liv, i landsbygdens postindustriella miljöer utifrån annan logik än den ekonomiska.
PRESSMEDDELANDE, Juni 2022
I sommar genomförs ett storskaligt socialt konstprojekt av den amerikanske konstnären Daniel Peltz i Rejmyre. Allmänheten bjuds in att delta i en rituell byggprocess som syftar till att utveckla en praktik som Peltz kallar refuging och, att genom denna process, omvärdera människorna och platsen i den lilla glasbruksorten i norra Östergötland utifrån andra perspektiv än det ekonomiska.
Efter två års förseningar på grund av pandemin, bygglov och annan logistik blir byggandet nu verklighet. Men för Peltz är det inte byggnaden i sig som är det viktiga, utan själva byggprocessen. Peltz skriver: ”Byggnaden är ett spektakulärt objekt som offrar sig för det större syftet att åstadkomma en förändring i Rejmyres förståelse av sig självt.” Projektet utmanar konventionella föreställningar om arkitekturens värde och hävdar att det ibland, på vissa platser, kan vara viktigare att ett samhälle tillsammans bygger en ny struktur än vad byggnaden i slutändan ska användas till.
I dialog med den svenska koreografen Anna Asplind har Peltz utvecklat en ritualiserad och dialogbaserad praktik för hur själva byggandet ska genomföras. Byggritualen innebär att minnen erbjuds, infogas och fästs i byggnaden, inom ett noggrant koreograferat utrymme som omdefinierar normerna för vad en byggarbetsplats kan vara. Platsen präglas av långsamhet, stillhet, varsam beröring och en medvetenhet om de egna inre och yttre erfarenheterna, liksom erfarenheterna hos allt som finns runt omkring.
KONSTNÄRER SOM BIDRAGIT TILL PROJEKTET
Inom projektet har ett antal inbjudna konstnärer bidragit. Meri Linna (FI) & Anastasiia Sviridenko (UR) relaterar till tillflykt genom matlagning som en kreativ praktik. David Larsson (SE) har skapat ett system med metallvinklar som kan användas för att snabbt skapa möbler med hjälp av trä som finns tillgängligt på plats. Dessa vinklar har använts för att skapa all rekvisita och möbler som behövts under bygget under processens gång.
INBJUDAN
En inbjudan har skickats ut till alla hushåll i Rejmyre, där befolkningen bjuds in att komma som de är. I inbjudan skriver Peltz “Du är redan en del av detta projekt. Varmt välkommen, i vilket tillstånd du än är; skeptisk, nyfiken, deprimerad, glad, tveksam, undrande… du är välkommen!”
BYGGANDET
När du kommer till byggplatsen möts du vid entrén av en deltagare i refuging-gruppen och får en filtväska med brickor och muttrar, tillsammans med tre små glastalismaner som är tänkta att påminna dig om byggplatsens tre guidande principer: nyfikenhet, att aktivitet och passivitet är jämnbördiga samt att ingenting är oviktigt. Du introduceras också till refuging-praktiken och får en partner att bygga tillsammans med. Ni får en låda med omsorgsfullt utformade verktyg, huvudsakligen klädda i filt, som används i byggandet, samt instruktioner för hur minnen ska infogas. Du uppmanas att arbeta med minnen av att känna dig trygg, fri eller älskad (liksom deras motsatser – att känna dig otrygg, begränsad eller oälskad – när sådana minnen uppstår). Minnena erbjuds och delas med din byggpartner och infogas i strukturen med varje bult.
ARKITEKTUREN
Paviljongens arkitektur är skapad av den danska arkitekten Kristoffer Tejlgaard, som bland annat ritat Dome of Visions som stod i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn, samt flera futuristiska paviljonger för Roskildefestivalen och Folkemødet på Bornholm (den danska motsvarigheten till Almedalsveckan på Gotland).
Daniel Peltz stötte på Kristoffer Tejlgaards skapelse Dome of Visions i Stockholm redan 2016 när han var gästprofessor inom konstnärlig forskning på Stockholms Konstnärliga Högskola. Den transparenta kupolen var en tillfällig byggnad på Kungliga Tekniska Högskolans campus med syfte att skapa en visionär och inspirerande mötesplats för samtal kring en hållbar framtid. Från september 2015 till december 2017 visades forskningsresultat, innovationer och aktiviteter i form av utställningar, debatter, seminarier och konstnärliga evenemang med över 45000 besökare och 350 kurerade events.
VISION
Att satsa på ny storskalig arkitektur och extravaganta mötesplatser i storstäder är inget ovanligt. Vi tar för självklart att det är i dessa metropoler som visioner utarbetas och att det är värt att “satsa” på dessa platsers framtid. Peltz började föreställa sig hur denna typen av arkitektur och dess symbolik skulle påverka en postindustriellt samhälle som Rejmyre, där tilltron till framtiden och känslan av att vara en “värdefull plats” inte är lika självklar. Peltz refererar till byggnaden som en “nödvändigt onödig” arkitektur. Det vill säga; att dess syfte är att byggas, som ett sätt att utmana och omvärdera glesbygdens position i samtidssamhället.
Paviljongens geometri är en samtida tvist på Buckminster Fullers ikoniska geodesiska dome från 60-talet och består av CNC-utskurna polykarbonat-skivor som deltagare lätt kan montera ihop, utan byggtekniska kunskaper.
Konstruktionen är ett experiment där återanvänt material och modern teknik används för att skapa en tropisk klimatzon i form av en passivuppvärmd, transparent kupol. En inre byggnadsvolym i trä med ateljé- och mötesutrymme skall fungera även under vintermånaderna. Byggnaden kommer bland annat användas som produktionsplats för lokala/regionala konstnärer och ämnar att testa ett nytt koncept för ateljéer, där utövare får möjlighet att arbeta inuti en transparent, innovativ struktur, som ger möjlighet till nya möten mellan den konstnärliga processen och publiken.
När man närmar sig projektet möts man av ett stort byggstaket, av det slag som ofta syns i växande städer och samhällen, där nya bostadsområden eller kontorsbyggnader annonseras. I orter som Rejmyre finns inga sådana byggstaket, eftersom framtiden för dessa platser är djupt oviss, och investeringar i form av ny arkitektur betraktas som kommersiellt olönsamma. Det är precis här Peltz intervention tar plats: genom att föra in ett språk för framtid och framtidstro, i form av futuristisk arkitektur, på en plats vars framtid är djupt oviss. I stället för att annonsera hur många lägenheter som ska byggas ställer byggplanket frågor. En av dem har blivit central för Peltz projekt: Hur kan en bruksort som producerar glas bli en bruksort som producerar tillflykt? Här refererar Peltz till, och reagerar på, hur platser som Rejmyre har tagits i anspråk som tillfälliga tillflyktsorter för nyanlända, medan ”bättre bostäder” byggdes åt dem på, underförstått, ”bättre platser”.
Peltz, som har undersökt orten Rejmyre i över 15 år, utmanar logiken bakom detta sätt att formulera situationen. Han frågar: Tänk om detta i själva verket är en bättre plats än många andra att ägna sig åt det vi kallar refuging? Här förskjuter han vår vanliga förståelse av ordet refuge (tillflykt), från ett substantiv som betecknar människor och platser till ett verb som beskriver en uppsättning handlingar. Genom denna förskjutning vidgas refuging till en praktik som omfattar alla. Positionerna mellan den som söker tillflykt och den som erbjuder den löses upp, och kvar blir ett ömsesidigt tillstånd som vi alla skulle kunna lära oss att bättre praktisera och leva i. Peltz hävdar vidare att platser som Rejmyre, som har förbrukats i ett kretslopp av utvinning, utarmning och övergivande, inte bara är platser som är ”tillräckligt bra” för att hysa människor på flykt. De är också platser som är särskilt väl lämpade för att utveckla refuging som praktik, eftersom de själva är i behov av tillflykt.
Den rituella byggprocessen finasierades av Kulturrådet. Byggnaden finansierades med ett bidrag från Kulturbryggan.
PUBLIKATIONER
Refuging in Rejmyre – from making glass to making refuge, introduktionsvideo till temat
Refuging in Rejmyre, en dokumentär om det konceptuella konstprojektet och byggandet av Tillflyktspaviljongen
DEL AV
Refuging forskningsnod
Tillflyktspaviljongen
Utställningen Detox - clean it up! i Engelska Magasinet
Utställningen Detox - clean it up! på Östergötlands museum
Utställningen Finding Any Thing