Glasmueet, 2018
På jakt efter Någon Ting gjort för att tappas och kanske senare hittas, kanske på botten av en sjö, kanske tidigt på våren, kanske när isen fortfarande är tjock och genomskinlig.
En mild vinterdag år 2000 samlades en grupp människor på den ännu istäckta sjön Hunn, några kilometer öster om Rejmyre Glasbruk i Östergötland. Glasbruket slog upp portarna 1810 och är en av de sista tillflyktsorterna för glas-produktion i Sverige. Gruppen sågade upp ett hål i isen och hämtade upp en rad glasföremål som låg gömda i den dyiga botten. Detta inkluderade glasvaror, som tillverkats under någon osäker period i brukets historia, och bitar av en linbanevagn. Linbanan var ett tidigt transportsystem som kopplade samman glasbruksorten Rejmyre, placerad djupt inne i den skog som blev bränsle i dess ugnar, med järnvägen i Simonstorp. Någon gång i tiden hamnade denna vagn snett, hoppade av linan och föll till botten med sin last. Hembygdsföreningen Gamla Reijmyre insåg det historiska värdet i denna händelse och gjorde en video som dokumenterade bärgningsprocessen, som visas tillsammans med glasobjekten och vagnen på Glasmuseet.
En ovanligt kall sommardag år 2016 gick den amerikanska konstnären Daniel Peltz till sitt arbete på Reijmyre Glasbruk. Han var del av ett gästarbetar-program för konstnärer, som han själv skapat, med syfte att engagera en grupp konstnärer att “tänka arbete” genom att skapa “produkter” om och genom arbete. På eftermiddagen, med hjälp av två av glasbrukets glasblåsare, skapade han en ny produkt som han kallade Någon Ting.
Produktbeskrivning: Någon Ting gjort för att för att tappas och kanske senare hittas, kanske tidigt på våren, kanske när isen fortfarande är tjock och genomskinlig.
Någon Ting; gjort av planglas, stålram, och en transparent vinylskiva placerades i en glasmonter på glasmuseet tillsammans med de objekt som hittats på sjöbotten. Efter att Någon Ting legat i glasmontern några månader tog Daniel Peltz den med sig tillbaka till den plats i sjön Hunn där de andra föremålen i glasmontern hittats och lät den falla tillbaka in i historien.
En mild vinterdag år 2017, samlas en grupp människor på den ännu istäckta sjön Hunn, några kilometer öster om Rejmyre Glasbruk. De sågar upp ett hål i isen och hämtar upp glasföremål som legat gömda i den dyiga botten. Ett av dessa var Någon Ting, redo att bli öppnad och spelad. Ut över Hunns yta, bort över skogen, släppte Någon Ting ut sitt ljud (taget från en ekoturism-video på Youtube) av en liten flock, numera arbetslösa skogsbrukselefanter som arbetade i teakskogarna i Myanmar. Ljudet blir startskottet för nästa steg i Peltz utforskande: planen att föra en liten flock av dessa arbetslösa skogsbrukselefanter från Myanmar till Rejmyre, att tänka, att föreställa sig och att bygga en tillflykt för dem på denna historiska tillflyktsplats.
Peltz offers this performance as a presentation of over a decade of research in Rejmyre. His work attempts to think the space between a struggling Swedish glass factory/craft tourism site, the small factory town surrounding it that is coming to terms with its new status as a refuge for newly arrived immigrants, his own immigration to the site and the forest and lakes that surround them all.
Detta performance är baserat på Daniel Peltz tio-åriga research-arbete i Rejmyre där konstnären ser kopplingar mellan ett svenskt glasbruk/turist-attraktion som arbetar i motvind, ett litet brukssamhälle som blivit en hemort för flyktingar, sin egen flytt till Sverige och skogen och sjöarna som omger dem alla.
DEL AV:
Performing Labour forskningsnod
Performing Labour ensemble-residens
Utställningen Performing Labour på Norrköpings Konstmuseum
Utställningen Finding Any Thing